Efter ankomst på förmiddagen till Sanremo en vacker sommardag 2002, önskade min fru Eivor, och vår yngsta dotter Mia, gå till stranden medan jag skulle gå runt till några mäklare. Fick napp redan hos första mäklaren. Mäklarfirman hette Casabella, och blondinen bakom skrivbordet var varken gammal eller ung men såg trevlig ut. Håret var blonderat och hon var säkert medveten om den charm hon haft som ung. Hennes namn var Antonella och var ägarinnan till firman.
Antonella var proffsig och jag hittade något direkt som skulle kunna passa.
Jag bestämde att vi skulle titta på huset redan efter lunch. Vi bestämde träff vid en bensinstation som jag kände till. Jag skulle köra efter henne. Antonella kom på en scooter och jag hade fullt upp att hänga med.
Det var ett charmigt gammalt stenhus från 1400-talet som var nyrenoverat.
Jag föll som en sten! Jag bestämde att vi skulle köpa huset.
Vi åkte tillbaks till mäklarfirman för att diskutera affären.
Problemet var bara att jag inte hade pengar till handpengen.
Det ordnar vi sa Antonella. Vi går in till en Bank och öppnar ett bank konto.
Du behöver bara några hundralappar. Efter det du öppnat ett konto ber du att få ett checkhäfte, så skriver du ut en check på handpengen, som jag lägger in i ett kassaskåp till dess vi gjort upp hela affären. Efter det att vi skrivit ett preliminärt köpeavtal, och jag betalt handpengen, gjorde vi sedan upp hela affären i september hos en Notarie som är brukligt i Italien.
Detta är Italien. Inget är omöjligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar