Inredningen av huset.

I Italien är det brukligt att när man köper ett hus eller hyr en lägenhet så är det helt tomt, det finns ingenting.
Inte ens spis, kylskåp, köksskåp, garderober etc. som vi är vana vid i Sverige. Det är väl helt OK, tänkte jag. Då får man ju köpa inredningen och få det som vi vill ha det. Visste då inte att det skulle vara så besvärligt att få allt att funka. Att ansluta vatten, el, gas och telefon tog jätte lång tid, detta berodde på byråkratin. Det fanns ännu inga papper på att jag var ägare till huset varför elverket, vattenverket, telecom etc. inte kunde koppla in.
Första tiden var jag ensam då min fru fortfarande arbetade hemma i Sverige. Jag kunde dock köpa hem det viktigaste som en skön säng, ett riktigt italienskt matbord med 6 stolar och lite andra detaljer. Detta gick bra så länge jag betalade kontant.

Jag tillbringade en hygglig höst med mycket sol, med värme och glädje från alla italienare som bodde runt omkring.
Jag fick snart en glad granne som är målare som vän. Luigi kom gärna och hälsade på och drack ett glas vin. En annan äldre dam som tyckte synd om mig kom med färska grönsaker och lärde mig hur jag skulle tillaga kronärtskockan som sallad. En kväll hade jag glömt att släcka ytterbelysningen på terrassen och grannfrun kom och sa till mig. Det är dyrt att ha lampan tänd.